Att starta i rätt ände

I höstas hade jag extremt dåligt samvete för mina hundar, jag ansåg att de inte fick en bråkdel av den tid de förtjänar. Det blev korta promenader när de behövde rastas, men aldrig något för att egentligen stimulera deras behov. Jag var extremt trött, när jag väl var hemma så ville jag mest bara sitta framför tvn eller kanske allra helst gå och lägga mig.
Jag kan inte idag urskilja speciella händelser under hösten, allt är som en dimma av allt ihop. Jag var till exempel i Wien en vecka, och visst minns jag den, men inte som jag kanske minns saker som hänt innan.
Det låter hemskt när man säger det, men jag kan anse att jag under en period drack för mycket. Det låter värre än det är, men det känns som att en after work avlöste en annan och till helgen blev det fester och även om jag jobbade 9 morgonen därefter var jag ändå med, intill småtimmarna innan jag sov ett fåtal timmar och sedan begav mig till jobbet. Inte konstigt att jag var trött.
Jag struntande i att avstå socker för min sjukdoms skull, vi hade ett mentalt helvete på jobbet som påverkade oss alla och ja, summa sumarium är att jag helt enkelt inte orkade med något av det jag faktiskt vill och bryr mig om i vanliga fall.

Och ständigt dåligt samvete över mina djur som jag känner blev lidande för mitt eget mående. Till en början beslöt jag mig för att helt enkelt pressa in den tiden tillsammans med allt annat, pressa in tidiga morgonpromenader eller sena träningspass. Men det gjorde mig naturligtvis bara tröttare.
Så vad skulle jag egentligen göra annat än att ändra om för mig själv? Insåg ju till slut att ingen i min närhet kommer må bättre och få det de förtjänar förren jag faktiskt mår bra själv. Jag måste på något sätt hitta en livsstil som gör att jag får bättre förutsättnignar för att kunna ge hundarna och alla andra det de faktiskt behöver och är värda.

Och nu känner jag att jag faktiskt kommit dit hän. Jag har börjat räkna points genom Viktväktarna igen och utesluter i stort sett allt socker, även om jag unnar mig. Jag tränar min egen fysik minst två gånger i veckan och har en målsättning att röra på mig på något sätt varje dag, vilket i sig kan innebära en tvåtimmarspromenad med hundarna eller en ridtur på hästarna. Och jag har trapapt ner ordentligt på alkoholen. Även om jag även där unnar mig.
Och redan nu känner jag mig så mycket piggare och starkare! Jag orkar så mycket mer även när mörkret infaller och jag kan faktiskt vakna av väckarklockan och känna mig utvilad.

Och hundarna, de får faktiskt äntligen den tid de förtjänar. Synd bara att årstiden inte är mer gynnsam för att ta sig ut när som helst och var som helst.

Årets bästa agilitybeardis!

Vilda är 2013 års bästa agilitybeardis! Så glad och stolt över min stjärna!