torsdag 25 juli 2013

Träning och blodvite

I tisdags möttes vi upp några stycken på klubben för att träna lite. Det byggdes upp en bana bestående av kontaktfältshinder om och om igen, mycket bra träning! Vilda var dock seg och inte alls på hugget som hon brukar, kontaktfälten stannade hon antingen ovanför och skrittade ner eller struntade i att stanna på. Även om hon tar dem så vill jag ju att hon ska släppa först på mitt släppkommando. Vissa gånger satt det bra, men andra riktigt dåligt så nästa gång tror jag bestämt att jag tar tillbaka matskålen längst ner för att friska upp hennes minne lite!

Testade Toka på tunnlar för andra gången, fasen vad rolig hon är! Hon slet sig ur min hand för att dra igenom en tunnel på egen hand och det spelar ingen roll om den är rak, kort, lång eller böjd - hon drar på som sjutton i vilket fall :) Även släpet tar hon när det ligger platt även om det finns viss tvekan. Som det känns nu blir det en rolig hund att träna :)

Jeanette hjälpte mig med slalomträning också, tänker nog testa att träna in slalomet med bågar. Ställde fram fyra pinnar som hon ganska omgående förstod hur hon skulle hantera. Önskar jag hade bågar hemma så vi kunde köra lite varje dag, men för nöja mig med att åka upp till klubben emellanåt tills vidare.


Under gårdagen när jag kände igenom Vilda så hittade jag mräkliga såskorpor på öronlapparna, tänkte först att det var en fästing, men när jag kände närmre och tittade så var det snarare som bitmärken på både insida och utsida av båda öronlappar. Toka skulle aldrig våga gölra något sådant, så jag blev väldigt fundersam på vad det kunde vara. Efter att ha pratat med mamma så visade det sig dock att grannhunden i Hägghult flugit på Vilda under tisdagsförmiddagen så de måste komma från det. Kanske var det därför hon var knepig på träningen...
Grannhunden är annars en trevlig hund med vettiga ägare så det förvånar mig ändock. Är ändå glad att det inte var Toka hon gav sig på utan Vilda som ändå är stabil och inte blir skrämd eller så. Hade Toka fått sig en omgång kanske det kunde lett till hundosäkerhet..

Toka i full kareta

tisdag 23 juli 2013

Long time no see

Ja, jösses vad dålig jag är på att uppdatera här. Jag ska försöka skärpa mig, men får väl acceptera att den här bloggen är relativt lågprioriterad just nu.


Mycket har hänt sedan sist, jag och Vilda är uppflyttade till Agilityklass 3 där vi debuterade nu i söndags, med felfritt resultat bortsett från tidsfel då kontaktfälten tog en evig tid att få till. Nåja, nöjd med henne iallafall! Lägger upp klipp här i ett annat inlägg tänkte jag. Vi åkte på 6 hundradelars tidsfel även i hoppklassen på grund av slarv, men annars felfritt vilket kändes kul och bra! Båda loppen resulterade i två nioendeplaceringar. Tyvärr delades det ut 8 SM-pinnar, nära skjuter ingen hare!
Nästa tävling blir förhopningsvis den 18e augusti i Kungsbacka.


Vi har gått kurs för Jenny och Zeljko i början av juli, som vanligt en väldigt givande och rolig kurs! Mycket klurigheter, men med bra lösningar. Det var väldigt varmt under kurdagarna och den första dagen blev Vilda enormt trött efter första passet, varken hon eller jag är i någon direkt toppform... Uppdaterar med ett annat inlägg om hur banorna såg ut och vad vi ska träna på i framtiden tänkte jag!


Första helgen i juni hade SBC mästerskapshelg i Karlshamn, under lördagen var det lydnad och agility och under söndagen rallylydnad. Jag var på plats kring lunch på lördagen och stannade som funktionär under söndagen. Vi gjorde relativt bra ifrån oss under agilityn, tyvärr gick Vilda ur slalomet två gånger under agilityklassen vilket i sig var märkligt, men jag säkte säkerligen handen något tidigt i hennes smak.. Så där drog vi på oss 10 fel. I Hoppklassen gick det desto bättre, 0 fel och 32,50 i tid, bästa beardis vilket gjorde att vi fick med oss ett vandringspris hem. Totalt kom vi på 3e plats i det totala mästerskapet vilket jag är nöjd med även om jag vet att vi kan bättre ;)


Årets agilitymästare 1, 2 och 3

Årets vandringspristagare

Ja, och så till den största förändringen i våra liv - vi har blivit med valp! Toka kom in i våra liv den 14e juni, då hämtade jag henne på Kastrup i Köpenhamn. Hon har nämligen rest så långt som ifrån Canada. Iochmed de olika importreglerna så kunde hon komma till Sverige först när hon var 3 månader och 21 dagar, jag har tidigare fått hem mina hundar när de varit 8 veckor så lite ovant kändes det att få hem en så "stor" valp. Men jag kan inte säga att det fört några som helst nackdelar med sig. Toka klev glatt ut ur buren på Kastrup och har sedan dess funnit sig väl tillrätta hos oss. Vilda tycker att det här med valp verkar högst onödigt, men de två går bättre och bättre ihop även om de kaske inte blir de allra bästa vänner.


                                                                           Toka


                                                                   Mina två ögonstenar