Ibland gör hon mig så stolt..

Som när vi alldeles nyss var ute. Vilda går lös och stannar vid trottoarkanten när vi ska gå över gatan, tvärsöver vägen kommer en schäfer gående och gör utfall och blir bångstyrig så fort den får syn på Vilda. Men hon står med blicken fästad vid mig och väntar på att få gå över, släpper sedan över henne och hon ägnar inte schäfern en blick trots alla ljud och rörelser den utförde. Mattes pärla!

Ja, och så har vi den lilla klon då ja. Eller pulpan som det nu kvarstår av den. I lördags tog vi bort bandaget och fick se pulpan för första gången. Den är inte så...mysig. Så nu rengör vi den dagligen och Vilda får gå med sko på sig utomhus. Vi testade att ha på henne tratten första kvällen men ko´nstaterade ganska snabbt att det aldrig skulle gå. Det var som att stänga av hela hunden, huvudet släpade praktiskt taget i marken och hon rörde sig inte en millimeter. Dessutom försökte hon krafsa av sig den HELA tiden och jag vill inte gärna att hon skrapar upp den där rosa lilla saken som ticker ut från tån, hua! Så nu kör vi på babysockor när hon inte är under uppsikt - funkar prima!

Vi försöker att inte anstränga henne så mycket under tiden den läker, försöker undvika långa promenad och saker som skulle kunna skada pulpan. Men så jävla pigg som hon blir av att inte göra någonting så lär hon snart skada den genom sina rusningar inomhus. Jag blundar varje gång hon hoppar upp och ner i soffan, hon visar inte minsta tendens till försiktighet! Så ont verkar hon inte ha, vilket ju är väldigt skönt! Hoppas att läkningen går fort så är vi snart fit for fight igen!

KM och nytt veterinärbesök

Igår, söndag, hade vi årets KM på JBK. Jag kunde ju tyvärr inte tävla Vilda - till främst hennes stora förskräckelse... För hon fick nämligen vara på plats ändå och blev jättefrustrerad. Fick göra lite småövningar till sist för att bli lite glad, pluttan. Jag fick låna Yra att köra två lopp med för att inte minska deltagarantalet! Det gick väl inte strålande, men hon var pigg och framåt och de missöden vi hade berodde mest på att jag inte lärt mig hur hon fungerar på banan (har bara tränat henne en gång tidigare). Då Elin bor i Lund och Elisabeth för närvarande har sträckt sig så ska jag ta med Yra på våra träningar lite, kanske blir det att jag tävlar henne så smått också, men det får framtiden visa :)
Det regnade precis hela dagen igår så när vi kom hem efter KMet så var det skönt att bara hålla sig inomhus.

 

Vilda och Yra

 

 

Fika måste man ju göra även om man inte får tävla KM...

 

Idag har jag ringt och pratat med dem på Smådjurskliniken. Får komma dit på onsdag morgon för att lämna Vilda för sövning och bortopererande av klon. Idag haltar hon inte alls och reagerar knappt när man rör tån längre, men svullnaden är kvar. Ska prata med dem på morgonen på onsdag och be dem undersöka det ordentligt innan de påbörjar operationen så att ingenting sker i onödan. Jobbigast blir att lämna henne där, tror jag är mer påverkad än vad hon kommer vara. Avskyr själv sjukhus och att behöva vara där med massa okända människor, får inte applicera mina känslor på Vilda bara! De kommer nog ta hand om henne, men tycker ändå att det känns obehagligt att inte vara med. Insåg idag hur jäkla blödig jag är när det kommer till henne, men hon är ju trots allt det bästa jag har!
Håll tummarna för att det går bra hos veterinären!

Här är den, klojäkeln!

Skådespelartalanger, hältande och seniorundersökning

I helgen som varit så har Vilda varit med i en scen av pappas föreställning "Kungen som bytte bort minnet" (eller något sådant). De behövde en hund som kunde göra lite konster på kommando, väldigt kort och enkelt helt enkelt. Hon skulle hoppa över en trave ved, snurra sina snurrar åt båda håll och hoppa upp i luften, något som vanligtvis inte är några problem - det är ofta saker jag gör som uppvärmning innan tävling. Till saken hör dock, att jag AVSKYR att stå på scen. Vad det än gäller, om jag så bara ska räcka över några blommor eller säga något litet... Vilket Vilda naturligtvis känner av så de två första föreställningarna hoppar hon inte ens över vedhögen, haha. Ja, det är ju skrattretande med tanke på vad vi ägnar den mesta av vår lediga tid åt. Jaja, sista föreställningen satt allt som det skulle så vi får väl vara nöjda ändå! Och publike "åååh:ade" varje gång så hon gjorde ju iallafall intryck ;)

I måndags började det lilla hjärtat helt plötsligt halta efter att ha varit i skogen, det blödde från vänster tå på vänster framtass - inte kul alls! Efter att ha rakat ner pälsen och renjort omkring klon så kunde jag konstatera att det var ett litet sår precis ovanför klon och att "nagelbandet" hade lossnat lite kríng klon. Periodvis haltade hon kraftigt, medan hon i vissa fall knappt visade tendens till hälta. Märktes stor skillnad i skritt och trav, i skritten syntes det tydligt medan det i traven visade sig mindre. Idag har jag iallafall varit hos veterinären som skrev ut en salva som vi ska använda i några dagar, går svullnaden inte ner så ska vi återkomma. Hon hoppades på att det inte var klon som tagit skada, men den sitter ändå lite löst framtill där sjävla nagelbandet gått upp lite vilket gör att det är lite svårt att avgöra. Vilda reagerar i vilket fall på när man rör klon och inte så mycket när man rör själva tån :/ Ska ta det lugnt några dagar framåt och avvakta helt enkelt. I nuläget är det således oklart om vi kan vara med på klubbens KM på söndag :(

MEN! Anledningen till att vi var hos veterinären idag var egentligen en annan. Jag har en tid tänkt på att göra en hälsokoll på Vilda bara för att vara säker på att hon är så frisk som hon verkar vara. Allt är ju bättre att upptäcka i tid och jag vill hellre upptäcka saker i tid än vara för sent ute...
Så förra veckan bokade jag tid på Smådjurskliniken för en seniorundersökning. Det är något de erbjuder för 1000:- och då tar de blodprov och urinprov. Extra bra är också att de har eget lab så under den kvart som veterinären kände igenom Vilda så hann proverna bli klara! Och alla prover var perfekta! Det fanns inte det minsta att anmärka på, vilket känns så otroligt skönt! Och utöver det så lät hjärta och lungor bra, Vilda fick beröm för fina tänder och fint hull - glad och stolt matte!
Urinprovet skulle vi lämna in efteråt på väg hem, det var en syn kan jag säga... Har aldrig sett en hund se så förolämpad ut som när jag sprang efter Vilda med någon slags potta, haha. Men lyckades till slut iallafall, om de "mot förmodan" skulle hitta något i urinen så återkommer de, annars kan jag bara vara nöjd med att ha en pigg och frisk hund! :)
Passade på att vaccinera henne också så är det gjort, snacka om att slå flera flugor i en smäll!

Under lunchen var vi förresten ute och promenerade med Carina, Bus och Baileys. I hällregn, var alldeles dyngsura efteråt och ja... när Vilda är blöt så är hon BLÖT så det blev en ordentlig genomtorning efteråt. Kul att träffa Carina och hundarna, det var alldeles för längesedan sist!