fredag 18 maj 2012

Här kommer filmklippet från loppet då vi fick pinne, som tycks ha fallit bort från det senaste inlägget!

onsdag 16 maj 2012

Tävling Linköping

I lördags var vi och tävlade i Linköping, åkte redan 05.45 för att vara på plats till banvandring kl 07.45, snark. Eller nåja, strax innan 06.00 blev det väl då jag råkade somna om, aj aj. Men vi hann i tid iallafall!

Jag skulle bara starta klass 1 denna dag, det stod många kontaktfält på schemat med andra ord! Mina klasser gick direkt efter varandra vilket gjorde att jag var färdigtävlad redan vid 11 på förmiddagen. Sedan var det bara att inte en stol och vänta på resten av gänget som var klara vid 20 på kvällen!! Världens längsta tävling, ingen aning om vad de sysslade med som gjorde att det tog sådan tid, men på kvällen var man onekligen trött.

Så till själva tävlandet: Båda agilityklasserna var väldigt simpla och i mitt tycke ganska tråkiga. Inte ett enda byte, vilket resulterade i att jag skapade några där jag kunde :P
Eftersom mitt största fokus i nuläget ligger på kontaktfälten så är det svårt att göra några klockrena lopp, jag vill ju allra helst kunna ösa på och inte fega ur, men i nuläget är det precis vad jag gör. Fegar! Det måste jag verkligen sluta upp med.
Men i lördags får man väl se det som att det lönade sig trots allt. I första loppet sköter Vilda kontaktfälten fint, även om hon går ner snett på balansen. Men hon gick åtminstone ner och ställde sig tydligt med två av två på! Duktig hund! Vi går i mål med noll fel och jag är själaglad! Tyvärr missade vi pinnen med två hundradelar, men det är smällar man får ta. Jag är glad och nöjd bara över framstegen.

I andra loppet tar Vilda förvisso kontaktfälten, men stannar inte till. Jag hör mig själv säga "fram" samtdigt som hon släpper kontaktfältet och jag låter henne släppa det. Fegt, fegt, fegt! Och inte alls konsekvent, men i efterhand får jag bara ta lärdom av mig och försöka skärpa mig till nästa gång. Även i detta lopp går vi i mål med noll fel och den här gången räcker det till en pinne! Vår allra första agilitypinne!! Så glad jag är för den! Nu känns det ändå som att vi är på väg någonstans, äntligen!