Triple International Dog Show

Idag har jag och mamma spenderat hela dagen på Elmia där det hölls en megastor utställning den här helgen. Mycket spännande och intressant att se alla hundar som var representerade. Naturligtvis höll vi till vid ringen där Beardisarna fanns en ganska lång stund och njöt av åsynen av alla fina Vildor! Men passa också på att kolla in alla andra fina raser som jag tycker om och är lite intresserad av, t ex staffarna, de irländska varghundarna och bostonterrierna. Tyvärr hann vi inte se grupp 1 i finalringen (den grupp dit Bearded Collie hör) eftersom vi hade en liten hund som satt hemma och väntade på promenad. Men vi lyckades ändå få se stor del av finalen, mycket roligt! Stod också en bra stund och tittade på Freestyleekipagen vilket ju också är oerhört underhållande. Jag skulle aldrig kunna tänka mig att hålla på med freestyle själv (trots att jag ändå dansat i nio år av mitt liv), men visst blir man inspirerad av alla trix och konster som freestylehundarna kan. Och småtrix kan man ju alltid lära ut utan att behöv visa upp dem!
Vi passade också på att gå runt i de olika montrarna och köpa lite smågrejor som föll oss i smaken, köpte på oss lite hundschampoo och balsam, samt en kam och en torkduk till Vilda. Hittade dessutom jättebra "hundkläder" till oss själva för en billig peng!

Jag har funderat på det här med utställning till och från och jag skulle nog tycka att det vore lite roligt och intressant att ställa ut Vilda bara för att få en bedömning, men utställande av hundar är något som jag själv inte känner mig jättemanad till. Antagligen för att jag inte alls kan något om utställningar egentligen och jag skulle säkert kunna fatta tycka för det om jag väl fick blodad tand, men som det ser ut nu kan jag inte alls se mig själv springa runt i en ring. Idag väcktes dock idén om att kanske leja någon villig handler som kunde ställa ut Vilda åt mig och jag tror nog att den tanken ska få fortsätta gro! Så är det någon som känner sig manad så hör gärna av er!

Träning

Är nyss hemkommen från JBK där vi har varit och tränat litegrann i regnet. Inte världens roligaste väder att träna agility i, men vi offrar oss gärna. Vi tränade lite handling på några hopphinder som stod uppställda, mycket "ut" och "in" och försökte snäva till svängarna lite. Och det blev ett någorlunda resultat iallafall, jag tycker att Vilda på det senaste har blivit mycket mer uppmärksam på mig och väjer faktiskt för hinder om hon skulle vara på väg att ta fel någon gång. Hon har ju alltid varit väldigt framåtdriven och gärna tagit allt som stått i vägen, vilket ibland har lett till några diskningar på tävling. Men nu letar hon ofta efter mig innan hon avgör om det är rätt eller fel hinder framför nosen, något jag är jätteglad över. Om man tittar noga på filmen från i söndags då vi körde agilityloppet så ser man att hon vänder på huvudet i farten när hon tar raksträckan i slutet. Detta utan att farten blir lidande!

Sedan tränade vi naturligtvis slalom! Från alla håll och kanter, tränade också mycket skickande till slalomet. Hon blir säkrare och säkrare på ingången för varje träningstillfälle! Däremot har hon en tendens att hoppa över de två sista pinnarna när vi tar slalomet från "fel" håll, ett problem vi hade i början när vi tränade slalom från det andra hållet också. Så jag hoppas att det släpper snart och hon fixar slalomet lika galant från båda håll!

Passade också på att träna lite kontaktfält och jag börjar tro att det här med "duttande" är precis rätt teknik för oss. Även om Vilda hellre använder tassen... Det är ju en träning som går oerhört långsamt fram och det kan när jag ser framåt i tiden kännas som en omöjlighet att hon ska kunna ta balans och a-hinder i ett rasande tempo och ändå fixa kontaktfälten. Men skam den som ger sig!

Nu är vi hemkomna och ser ut som två dränkta katter båda två, Vilda har lagt beslag på sängen och jag tror att jag snart gör henne sällskap och varvar ner med en film.

Man tager vad man haver, som det brukar heta. Under en av dagens promenader passade jag och Vilda på att träna kontaktfält på en rutschkana. Det har regnat hela dagen så det var lite halt för stackars Vildan att balansera med bakbenen på en högre nivå än frambenen, men hon förstod snabbt var det var hon skulle göra. Passade också på att träna lite "ut" runt träd vilket Vilda till en början tyckte verkade vara lite konstigt. När jag skickade henne runt så tog hon istället ett hopp mot stammen och började försöka klättra uppåt, haha. Tilläggas kan att det var ganska stora ekar så storleken på dem kan ha gjort henne lite smått förvirrad. Men till slut förstod hon innebörden och fick sin efterlängtade belöning!

Filmklipp från tävlingen

Tävling

Idag var det dags för tävling igen, längesedan sist! Jag fick sällskap av mamma som skjutsade mig till Växjö och brukshundsklubben där. Det blev en försenad ankomst efter lite felkörning, men som tur var så hade tiden blivit fördröjd så jag kom alldeles lagom till att de släppte på för banvandring för agilityklass 1 large. Jag hade ett sent startnummer så jag hade gott om tid att köra vilda lite på framhoppningsbanan och jisses, där pratar vi om överskottsenergi. Hon sprang omkring som skjuten ur en kanon och snurrade än hit än dit. Men inne på tävlingsbanan var hon trots allt lugn och sansad sedan. Vi fick naturligtvis fel på kontaktfälten när det kom till nedgången, men något som förvånade mig lite var att hon rev ett hinder! Jag vet inte vad det berodde på, kanske kom hon lite snett eller kanske berodde det på att hindren var maxade och med andra ord i högsta laget. Det förekom iallafall inte mer under dagen vilket ju var skönt. I det stora hela är jag ändå ganska nöjd med loppet, visst det blev lite småmissar och vi kunde ha varit tajtare. Det blev en onödig snurr efter släpet, men jag känner ändå att det förekom ett flyt i loppet som jag är nöjd över. Totalt fick vi 15 hinderfel, men en god tid - detta ledde till en 18:e placering.

Efter en stunds vilan var det dags för hopploppet, en bana som innehöll mycket fart och fläkt och passade oss ganska bra. Dock var slalomet placerat på ett sätt som gjorde det smidigast att ta det från "fel" håll vilket naturligtvis gav mig lite nerver och jag tänkte länge över hur jag skulle göra. Skulle jag försöka köra safe och ta slalomet från det håll som jag vet sitter för oss båda eller skull jag våga satsa på den smidigaste vägen. I torsdags var första gången Vilda satte ett slalom från "fel" håll helt själv, detta var också något som låg och gnagde i bakhuvudet. Var det bara tur eller hade vi faktiskt tagit ett steg framåt. Till slut kom jag fram till att försöka satsa på den smidigaste vägen och riskera ett och annat fel i slalomet. Då det var chans för oss att ta vår sista pinne i hoppklass 1 så fanns ju naturligtvis önskan om att få tag den och ur den synvinkeln skulle det kanske ha känts lugnare att ta det som kändes mest safe. Men efter ett visst överläggande för mig själv så kom jag fram till följande:1. skulle jag göra ett krångligt framförbyte innan slalomet för att känna mig mer säker på att lyckas med slalomet och dessutom behöva göra ett snabbt bakombyte efter slalomet så skulle jag bli ännu mer besviken om vi misslyckades med slalomet i sig eller om jag skulle klanta till det vid bytena.
2. jag vill faktiskt inte riktigt gå upp till hoppklass 2 med ett slalom som inte känns helt säkert. på så sätt är det bättre att vara kvar där man är och ta sig vidare först när man är redo. därför skulle ett test på ett slalom från "fel" håll kunna avgöra om vi faktiskt är redo för hoppklass 2.
3. friskt vågat - hälften vunnet!
Och nog gjorde jag rätt i beslutet att våga satsa på den smidigaste vägen och "fel" håll på slalomet, för vi lyckades nolla hela loppet på en bra tid vilket ledde till en pinne och dessutom en vinst i dagens hoppklass! Det var inte ett klockrent lopp, jag tappade henne efter första tunneln vilket gjorde svängen extra vid och kostade oss några sekunder och visst gick det lite långsamt in i slalomet, men åh så nöjd jag är! Jag kan inte finna ett bättre sätt att ta sig upp en klass på än att göra det samtidigt som man möter en slags rädsla i form av ett hinder.Jag är med andra ord supernöjd med dagen och kunde glatt åka hem med både rosetter och vinster!

Vilda med sin rosett, sin fysiska pinne och sin tunna fylld med diverse olika priser!

Vill också passa på att gratta Anna och Wilma som tog en pinne i agilityklass 1 och vann klassen.

Bra jobbat!

Anna och Wilma på prispallen!

Fotobok

Titta här vad jag sitter och pysslar med!