Idag, torsdag, hade jag och Elin lovat pappa att ställa upp med en liten agilityuppvisning på Tabergs marknad. Vi hade egentligen ingen koll på hur det såg ut där vi skulle springa omkring och hade problem med att få ihop hinder. Men glada i hågen åkte vi dit med en tunnel, ett släp, två hopphinder och mitt slalom som man sticker ner i marken. När vi kommer fram inser vi dock att vi ska springa på asfalt och på en jätteliten yta, så slalomet var bara att glömma. Satte därför bara upp de övriga hindren i en cirkel och varierade vägarna så gott vi kunde. När Elin sprang blev jag intervjuad på scenen och vice versa. En lite märklig tillställning, men ett småroligt avbrott i vardagen trots allt. Men det får man nog säga, vi var ganska glada att få lämna Taberg efter en halvtimmes "uppträdande".

Åh, som jag och Vilda har promenerat de två senaste dagarna. Igår, måndag, tog vi sikte mot Rocksjön för att gå på spångarna (spängerna?) som ligger utlagda över mossen. Det blev en lite längre promenad då vi efter att ha gått runt sjön sedan beslöt oss för att gå in till stan och äta lunch. Så vi var i stort sett ute hela dagen, vilket var väldigt skönt! Det var nästan sommarvarmt och lunchen åts utomhus.


Idag, tisdag, gav vi oss iväg mot Ekhagen för att därifrån ta oss upp på Bondberget. Det kändes oändligt långt att gå tillbaka hem efter att ha vandrat runt berget i någon timme. Puh. Och inget som släckte törsten hade vi med oss heller, fast Vilda kunde ju hitta en och annan bäck att dricka lite ur. Men det var en fin promenad och på Bondberget blommade alla vitsippor för fullt. Bondberget har alltid varit ett utflyktsmål med skolan så det känns lite märkligt att jag faktiskt tog mig dit självmant idag.


Jag har ju för det mesta Vilda lös, hon går bättre utan koppel än med. Fast jag brukar hålla henne kopplad i folkvimmel för då blir det så lätt missförstånd mellan människor. Människor är rädda eller känner sig obekväma med att Vilda inte går slickad vid min sida. Hur som helst så tycker jag det är lite intressant att se skillnaden mellan folks beteende då jag har min hund i koppel respektive lös. Det händer allt oftare, senast idag, att vi/jag/vilda får beröm för hur duktig Vilda är när hon går så fint och avspänt utan koppel. "Det ska mycket till att kunna ha sin hund okopplad vid ett sådant övergångsställe" var det någon som sa idag och absolut, jag tackar och tar emot. Jag är jätteglad över att ha fått en så fin, lydig och lättsam hund. Men det händer ALDRIG att jag får höra att hon är så fin när hon går kopplad. Och det kan irritera mig något. En hund behöver inte vara mindre lydig bara för att den går i koppel, det kan handla om så mycket annat. Att det finns något litet som gör att ägaren inte vill ha hunden lös, man kan vara orolig för att den ska få upp ett spår och springa ut i gatan, att det ska gå fram till någon okänd eller något annat som gör det säkrare att hålla hunden kopplad. Jag tycker att Vilda är fin och bäst vare sig hon går i koppel eller inte, man får inte döma hunden efter håren.

Något annat som irriterar mig just nu är människorna som tagit över June efter oss. Det känns så tråkigt att det ska uppstå problem bara för att det tillsätts en ny styrelse. Jag hade kanske övervägt att fortsätta träna på June, på egen hand, men efter idag tänker jag faktiskt inte sätta min fot där mer. Jag må vara dramatisk, men just nu har jag lust att sätta mig för att skrapa bort Junemärket som jag har på min "hundtröja". Tyvärr har jag inte någon jag kan spy galla över heller, då jag inte har någon direkt kontakt med folk längre. Det känns också tråkigt, mycket tråkigt. Och jag vet verkligen inte varför det har blivit som det blivit heller, det vore skönt att veta.

Det har varit så mycket som kommit i vägen för bloggningen den senaste tiden. Men det går kanske lika bra att uppdatera i efterhand. I onsdags var jag och Elin uppe på Huskvarna hundklubb för att träna för första gången i år. Det gick relativt bra, men lite ringrostig är man allt. Lite småsjuk och ofokuserad var jag också, så träningen hade nog kunnat bli bättre. Men det kommer! Tränade mest handling och höll mig borta från kontaktfälten. Vilda blev trött ganska snabbt, det var ganska varmt och soligt dessutom, men så fort hon fick syn på a-hindret så drog hon på för fulla muggar. Det är nog den största anledningen till att hon alltid missar kontaktfälten, hon tycker det är så roligt att spurta uppför att det går utav bara farten. Men som sagt, det blir hårdträning vad det gäller kontaktfälten i år. Sedan ska de sitta!
Det börjar arta sig när det gäller att ta slalomet från "fel" håll, Vilda börjar hitta tempot nu. Men jag måste vara med henne till hundra procent och peppa henne. Så nästa steg blir att träna stenhårt på att kunna skicka henne in i slalomet, från alla möjliga håll och avstånd!








Den lilla Vildan har dessutom fyllt hela fem år igår, den 18e april. Hon firade sin födelsedag med att vara ute i skogen större delen av dagen!

tävling

Så igår, lördag, var det dags för årets första tävling för vår del. En inofficiell tävling i nässjö, i ett ruggigt och tråkigt väder. Snöblandat regn och iskallt. Men det var bara till att bita i det sura äpplet (och gå in i klubbstugan för att värma sig med jämna mellanrum). Det var inte speciellt många anmälningar heller så dagen flöt på i ganska rask takt. Jag hade startnummer 10 i agilityklassen, startnummer 3 i hoppklass 1a och startnummer 4 i hoppklass 1b. Till saken hör att både nummer 1 och 2 i hoppklass 1a var strukna så jag och vilda fick gå in som första ekipage i den klassen. Mina nerver var helt okej trots den lilla oron som funnits innan, kanske var jag lite dämpad pg a vädret eller så gick jag kanske in med inställningen att det skulle gå åt skogen och hade därmed inte så mycket att stressa upp mig över.

Hur som helst, första klassen gick över förväntan! Tio fel, kontaktfälten naturligtvis, och Vilda fixade slalomet från "fel" håll! Det gjorde hela min dag! Jag har ju aldrig vågat chansa på tävling innan, men så kände jag mig helt plötsligt manad och tur var väl det (att hon sedan sumpade slalomet från "rätt" håll i ett annat lopp är ju en annan historia). Tyvärr blev det inte någon bra film på detta lopp då Elin startade precis innan mig och filmade direkt efter att ha klivit av planen (andfådd och smått irriterad över sitt lopp), men jag tänkte nog lägga upp den ändå, bara för att. Våra 10 fel ledde iallafall till en fjärde plats, kul!

I hoppklass 1a hoppade Vilda mellan däck och ram! TVÅ GÅNGER! Snacka om frustrerande, det har inte hänt många gånger innan. Enda gången jag kan minnas är vår första tävling och den i Växjö för snart ett år sedan. Det var ett fel jag inte väntade mig. Särskilt irriterande var det kanske för att loppet i övrigt gick jättebra. Inte finns det någon film på det hela heller då "filmmännen" inte fick igång kameran. Men men, vad gör det. Det blev en disk då Vilda dessutom var kvickt inne i släpet som låg efter däcket.

I hoppklass 1b var det jag som klantade mig. Det var en böjd tunnel som låg lite lurigt till, hundarna såg gärna till att springa in i fel ingång då båda ingångarna var nära till hands. Jag var fullt övertygad om att Vilda och jag skulle fixa rätt ingång, släpper för tidigt, vinklar upp mig och vips, så har Vilda bytt kurs och tar fel ingång. Surt! Men inte mycket mer att göra åt, kör klart banan som går relativt bra i övrigt. Det blev en miss i slalomet vilket leder till ytterligare en vägran, men vad gör det när man redan är diskad...

I stort sett är jag ändå nöjd med dagen, vi har ju som sagt inte tränat ordentligt på flera månader. Det känns jättekul att vara igång igen och nu ska jag se över kommande tävlingar och skriva in dem i kalendern!

Idag gick jag och Vilda upp till campingen för att träna lite inför lördagens tävling. Men mina älskade staket hade rasat efter snön! Ack och ve. Några få fanns förvisso kvar och ett av dem hade inte gett upp helt och hållet så vi tog vara på det som gick. Jag hade kånkat med mig mitt slalom också så jag satte upp ett led med fyra pinnar och ett med åtta. Tränade slalomingångar och tempo genom slalomet. Jag är lite nervös inför lördag ska jag få lov att erkänna. För det första så kommer Vilda vara SÅ peppad, hon kommer antagligen plöja igenom banan innan jag ens tagit första steget, för det andra så blir både hon och jag jättetrötta snabbt nu efter att vi haft vinteruppehåll. Och för det tredje så är vi båda lite ringrostiga känns det som. Men det är ju bara en inofficiell tävling, så jag ska inte jaga upp mig i onödan kanske. Det ska bli kul att komma igång, hur det än går.